Inte nu alltså. Men då. Den där natten för 25 år sedan.
Jag stod vid mittdörrarna på en full Åtta som precis skulle lämna Drottningtorget för nattens sista tur ut mot Angered. Då kallades linjen ibland för "Orientexpressen", och jag bodde vid slutstationen, Angereds Torg, eller rättare sagt, några hållplatser med buss efter ändstation, nämligen i Lövgärdet.
Det var kallt och vagnens fönster igenimmade, och precis sekunden innan föraren "plingade" för att köra, så slets mittdörrarna upp utifrån, och en jäkligt stressad (och full) stackare ramlade ombord. Folket runt om liksom tystnade och studerade den flåsande ynglingen där han stog i trappan och letade efter luft.
Efter en liten stund, precis när vagnen ryckte till för att åka iväg, vände han upp blicken, tittade mot oss andra med sina uppspärrade ögon och skrek. Och då menar jag SKREK:
"Olof Palme är död! Han är fanimej skjuten!" Sedan blev det dödstyst igen.
Jag var på den tiden ingen ivrare av vett och etikett precis. Jag brydde mig absolut inget om världen runt omkring mig (så länge den inrättade sig efter mig), och jag var Verkligen ingen älskare av politik i allmänhet eller Olof Palme i synnerhet. Men något brast. Instinktivt hoppade jag fram och gav den stackars killen en ordentlig käftsmäll.
För så, så säger man fan inte. Någon måtta får det vara.
Mer hände inte. Jag blev bortknuffad längre bak i vagnen. Resan fortsatte under tystnad, ingen sa något, och dom flesta trodde säkert att den skrikande grabben fått
spel av något slag. På den tiden fanns inga mobiler eller I-Pads, så det skulle ta ett tag innan vi alla fått nyheten bekräftad. Då, där på vagnen, tystades den ner.
Ett par timmar efter hemskomsten ringde min syster och berättade vad som hänt. Mitt förfärliga handlande slog mig, mer eller mindre ordagrant, i ansiktet. En verbal, eftertankens, käftsmäll. Sedan den dagen har jag aldrig slagit någon, inte ens i självförsvar.
Om nu Olof Palme var en fredsälskare, så lyckades han i alla fall omvända mig till slut...
"
Folkets längtan efter frihet kan icke nedslås med våld. Den kommer att leva och den kommer till sist att segra" - Olof Palme
